Curry var den gladaste och tåligaste hund som man kunde tänka sig. Trots att hon blev "vuxen" (i alla fall till åldern) så
betedde hon sig som en unghund. Ingen kunde någonsin gissa hur gammal hon var...

Hon blev med åren allt gråare om näsan och lite stel i benen, men glädjen lyste alltid i hennes blick och
det spratt av lycka i hela henne! Svansen viftade jämt!

När vi hade vår första lagottokull 2006, så ställde "ungdomen Curry" (då bara 10 år!) glatt upp som både
lekledare och extramamma. Att lagottovalpar är huliganer som hänger i öronen och i svansen
- det brydde hon sig inte om. Inte en enda gång sa hon ifrån till de små!